måndag 24 november 2014

Är det värt det?

Är det värt att fortsätta kämpa för att bli frisk? E-K, min samtalskontakt säger rätt så ofta nu att det är bara jag som kan bestämma om det är värt att gå vidare. Jag har mest stått och stampat sista tiden, att det är dags att det händer något - om jag vill det. Jag kan fortsätta så här, att leva mitt inrutade liv med mina rutiner och regler. Kommer säkert att kunna fungera, sista året har jag ju i princip stått stilla (både viktmässigt och utvecklingsmässigt) i kampen mot ett friskare liv. E-K påpekar att det är jag som måste vila och jag som måste ta stegen. Vi har satt upp olika mål och strategier för att få mig att gå utanför mina ramar och mitt inrutade liv. En sån sak var att äta i matsalen och inte ha lunchlåda med mig, att låta sambon välja restaurang för oss (iallafall varannan gång) osv. När jag väl har bestämt mig för en sån här grej så kör jag på det...

Visst det har varit jobbigt och tufft emellanåt men kanske inte precis när vi äter eller så, det jobbiga är oftast efteråt och på helgen. Jag är fortfarande dum (eller det är det kanske inte) och väger mig varje måndag. Idag var det ett rätt så stort plus uppåt och för att vara ärlig - Jag blev vettskrämd! Jag behöver inte skriva upp alla "dumma" tankar som snurrar runt i mitt huvud nu, ni känner säkert igen dom. Någonstans vet jag att de inte är sanna men just nu så tror jag på dessa tankar! Just nu undrar jag "Är det värt det"? Är det värt att må så dåligt som jag gör just nu? Kommer det att bli bättre? Just nu tror jag inte på det! Jag vill tillbaka till mina trygga rutiner och känna att jag har kontrollen! Jag vill inte må så här! Jag är trött - trött på hela skiten, trött på att vara "sjuk", trött på att kämpa.

Förlåt för det dystra inlägget men jag är ärlig - mer kan jag inte vara

Är det värt kampen för att bli frisk? Kommer jag någonsin att bli frisk?

1 kommentar:

  1. Klart du kommer. Men din kontaktperson har helt rätt i att det är DU som måste ta stegen. Och det ÄR skitjobbigt att släppa kontrollen. För att vara helt ärlig kommer du förmodligen må riktigt dåligt av det. Men inte så länge som du kanske tror - för ju mer och snabbare du vågar, desto snabbare går det över.

    För mig var det värt varenda liten sekund av becksvart ångest och varenda minut liggande i fosterställning på golvet. Om du tänker efter är ett friskt liv förmodligen det för dig (och dina nära och kära) också.

    Kör på nu! (och det är helt okej att känna sig dyster under tiden, så länge man ändå bara gör det)

    http://liselotte.livskick.nu/2014/11/03/bli-frisk-da-om-att-motivera-vid-sjukdom/

    SvaraRadera