onsdag 29 januari 2014

Gå utanför ramarna.

Var på samtal igår hos E-K, tala om att hon sätter tankar i huvudet på mig... På ett positivt sätt ska jag säga! Vi pratade mycket om igår att jag har egentligen två "problem", dels att jag behöver gå upp något kilo mer i vikt och få igång min menstruation men mitt stora problem är egentligen mina ramar. Att jag måste ha kontrollen, allting ska passa in i mallen. Går jag utanför ramarna så kommer oron och då får jag svårt att tackla ångesten. Jag har egentligen inte jätteproblem med att jag ska gå upp i vikt, så länge det blir exakt som planerat. Enkelt att dricka ND, jag vet precis vad de innehåller!

Vad som stör mig nu är att mitt liv blir så inrutat, svårt att vara spontan. Vill att måltiderna ligger vid vissa tider, så att det blir frukost, mellanmål, lunch, mellanmål, middag och kvällsfika på en dag. Flyttas det om däremellan så börjar pusslandet. Inser mer och mer när jag tänker på det att mitt liv är otroligt inrutat - visst det är bra att ha ramar men de får inte styra ens liv. Jag vill välja maträtterna, det ska vara på mina villkor - jag vill veta vad det innehåller så jag vet vad jag ska äta mer under dagen.... Tänk om man bara kunde äta en måltid utan att planera sin dag runt det!

I "läxa" till nästa gång ska jag skriva upp en lista på saker jag kan göra för att gå utanför ramarna. Kommer att bli en tuff kamp att ta men det är värt det - värt det ifall det hjälper mig att mot ett friare liv. Tänk om jag bara kunde äta vad jag ville under veckan. Inser att det är inte en rimlig "utmaning" just nu, lite för stor... Vi ska börja i små steg. Har själv några tankar på lämpliga utmaningar, saker som hjälper mig att bryta mina rutiner. Men ni har kanske några idéer eller tips på hur ni gjorde :) Jag tar tacksam emot det

Hoppas ni får en fortsatt bra dag!
/Kramar

tisdag 21 januari 2014

Fokusera på det positiva

Nu räcker det! Jag har bestämt mig - inte gräva ner mig i negativa tankar. Jag måste släppa alla funderingar och allt snurrande i huvudet. De sista dagarna har varit jobbiga. Är så mycket tankar att jag har svårt att komma till ro på kvällen. Vad vill jag? Hur ska jag komma dit? osv....Min älskade sambo frågar ofta - hur är det? Du är så tyst, vad tänker du på? Värsta är att jag kan inte svara honom, för jag vet inte det själv! Allting bara snurrar i huvudet... Sedan samtalet sist med E-K, en annan infallsvinkel till ND. Ska jag sluta med dem, minska de eller hålla kvar med 2 om dagen.

Nog om det, nu ska jag fokusera på det positiva -allt bra jag har i livet
+ jag har ett jobb, visst tufft och stressigt men jag älskar det!
+ Jag har en sambo som jag älskar och han älskar mig (nog för jag har svårt att förstå varför ibland). Han ställer alltid upp för mig, stöttar och hjälper mig. Varje kväll är lika skönt att komma hem till vårt hem.
+ Jag har vänner som berikar mitt liv och förhoppningsvis berikar jag deras liv :)
+ Jag ska gå en danskurs nu till våren, födelsedagspresent av sambon som vi ska göra tillsammans (och han gillar inte att dansa så mycket - ändå gör han det för mig skull....) Har jag inte världens bästa sambo???

4 idag, kommer fler saker under veckan

När jag var på behandling i Lund så lyssnade jag på Mia Törnblom, en av hennes böcker som ljudbok. Hon gav tips att skriva ner positiva saker varje kväll. Gjorde det en tid men sedan släppte jag det - varför? Ska nog prova det igen, kan vara nyttigt...

Vad är positivt i ert liv???? 

onsdag 15 januari 2014

Näringsdrycker eller inte?

Har hamnat i en fundering, tar gärna emot era tankar och råd :)

Var på samtal igår , min samtalsperson A har ju slutat och jag har gått tillbaka till min tidigare samtalsperson E-K. Jag gick till henne innan jag blev inskriven i Lund och sedan ett kort tag efter Lund. Har alltid gillat henne massor och ville ju inte byta från början men E-K skulle opereras och sedan sjukskrivas och då var jag tvungen att byta. Lärde ju känna A och uppskatta henne så det var lite sorg att sluta hos A, men det blir nog bra hos E-K igen. De arbetar dock lite annorlunda, A ville ju att jag skulle ta Näringsdrycker - 2 om dagen för att gå upp i vikt. Nu är det ju så att jag går inte upp i vikt speciellt mycket, fast jag tar ND. Har ju i princip legat stilla viktmässigt sedan i början på april. Innerst inne vet jag ju att det funkar inte, ND var ju att ta en kort period för att gå upp de sista kilona. Men uppenbarligen så drar jag in på maten - jag går ju inte upp i vikt!  E-K tycker att jag ska slussa ut ND och koncentrera mig på att normalisera mina portioner, måltidsrytmen finns där men mina portioner är för små. Fick "portionsstorlekar" från henne och jag äter för lite. Fick en hemläxa att ta mig en allvarlig funderar kring ND och tankarna snurrar i huvudet....

ND är ju en hjälp för mig att gå upp i vikt, men de fungerar ju inte. Jag drar in på portionsstorlekarna för att kompensera det med ND. E-K arbetar mycket mer kring matsituationen medan A arbetade mer kring livssituationen och KBT-tankar. Lite skönt att kunna koncentrerar sig på "maten" igen. Visst jag äter relativt fritt, men tankarna finns där och vissa maträtter är "svåra" att äta.

Just nu så lutar det åt att jag ska nog försöka slussa ut ND, att faktiskt öka portionerna så att de ND jag tar ska göra att jag går upp i vikt. ND ska vara utöver den vanliga maten inte som en ersättning! Kanske bättre att hitta tillbaka till "normala portioner" igen och sedan komplettera med ND för att gå upp i vikt? Hur resonerar ni?





fredag 10 januari 2014

Är jag självisk?

Måste ställa er en fråga! Haft mycket funderingar och tankar på sista tiden kring min situation. Jag älskar verkligen att ställa upp i tävlingar, att träna inför tävlingar och få visa för mig själv att jag lyckas. Jag har en "vinnarskalle" utav dess like och är en extremt dålig förlorare... Mina nerver på tävlingsdagen ska vi ju inte börja prata om!

Nu till mitt dilemma. Är ju bestämt att jag ska dra ner på träningen (och även tävla mindre). Är inte så lockad att ställa upp i tävlingar om jag inte har de bästa förutsättningarna.... Min sambo vill självklart också ställa upp i tävlingar, vi hade bestämt redan innan att vi inte skulle ställa upp i så många tävlingar detta året. Är redan anmälda till Göteborgsvarvet men jag tänkte nog att det blir inte så mycket mer.

Igår skulle vi ha en mysig kväll, ut och äta på restaurang och då kom det. På vägen dit sa min sambo i förbifarten att i Sövde Triathlon i år så skulle han..... Han förstod inte alls varför jag blev besviken att han bara sådär bestämt sig för att ställa upp där. Han menade att han skulle minska på tävlingarna - var ju bara de där viktiga som han ville ställa upp i. Med de viktiga blir det iallafall; Lundaloppet, Malmö milen, Sövde Triathlon, Malmö Triathlon, Göteborgsvarvet, Hörby Marknadslopp, Yddingeloppet, Helsingborgs maraton och säkert några till... Gör ont i mig - jag vill också ställa upp i alla de tävlingarna! Är jag självisk som önskar att vi lägger våra helger på annat än att åka på tävlingar som han ska delta i? Det är ju inte så att jag kan stå glad bredvid och heja på honom. Visst jag kan heja men jag gör det med liten tår i ögat och önskat att jag sprungit bredvid honom!

Vet inte om ni förstår mitt dilemma... Svamlar kanske mest just nu :) Om ni förstår så är jag tacksam för tips och råd :)

Kramar från mig en regnig fredag :)

söndag 5 januari 2014

Funderingar.....

Sitter nu på söndagskvällen och tittar på hockey (så som jag tror många gör där ute), är spännande med förlängning! Men samtidigt försöker jag fundera lite på hur veckan har gått. Jag tycker att jag har kö pat, har vågat mycket mer. Tror att jag har ätit rätt så mycket godis under veckan, precis som hos "normala" familjer så har vi fikat med kakor och snaskat på godis, rester från julen. Så just mu känns det lite oroligt... Hur mycket har jag gått upp? Är nog inte så hemskt att jag kommer att tå upp i vikt, utan det att jag kan inte "veta" hur mycket jag har gått upp. Samtidigt är det denna kontrollen jag måste lära mig att släppa! Jag vill bli frisk och då måste jag jobba för det!

Funderat rätt så mycket kring kommande tävlingssäsongen, vet att sambon vill delta i flera lopp/tävlingar - känns hårt att säga det men om han ska tävla så vill jag ju också göra det... Varför kan man inte få båda sakerna... Får fokusera på att bli frisk först (och få igång mensen) så får jag ta ställning till tävlingar sedan.

Nu måste jag titta på hockey - rejält spännande!
/kramar

onsdag 1 januari 2014

Tankar inför 2014


Hoppas att ni alla hade en fantastisk nyår. Min (och sambons) var kanon. Körde till några vänner och firade. Tolvslaget är lite magiskt - vi skickade iväg en ljuslykta och då ska man önska något tillsammans. Min sambo berättade efteråt vad han önskade, att vi ska få en bebis tillsammans under nästa år (eller iallafall att min mens kommer igång). Är ju samma som jag önskar mig och då måste jag jobba för det! 

Jag vill att det nya året blir året då jag blir friskare, året då jag kommer att kämpa emot sjukdomen. Året då jag inte låter sjukdomen vinna strider.... Att vara sjuk begränsar vårt liv, jag måste "arbeta" mer för att bli frisk! 

Vad har jag mer för tankar/förhoppningar inför nya året? Jag sätter inte några träningsmål för mig, visst jag vill kunna genomföra några tävlingar och jag vill göra bra ifrån mig på dem men det ska inte vara ett mål för året, snarare en bonus om jag kan genomföra tävlingarna. Jag önskar att jag och sambon får ett underbart år tillsammans, ett år då vi har kvalitetstid tillsammans. Jag vill också börja att släktforska mer igen, gjorde det mycket innan men har inte riktigt haft tid till det på sista tiden men nu ska jag ta mig tid!

Så mina förhoppningar inför 2014 är:
- bli friskare, (träna mindre, få igång mensen och förhoppningsvis bli gravid)
- ta mig tid till släktforskning
- kvalitetstid med sambon

Vad har ni för tankar inför 2014? 

(En bild från i februari, inte någon snö nu...)