Orolig inför morgondagen!

Har haft några jobbiga dagar efter samtalet i onsdags, mycket tankar och funderingar! Har inte underlättat att vi varit borta och firat påsk i både i fredags och igår! I torsdags var vi i Malmö och tittade på inspelningen av Robins. Om ni har möjlighet att göra det någon gång måste ni göra det, är 100 gånger bättre än på tv ( och på tv är det ju va...).  Men det var ännu en dag som jag inte hade matkontroll över.

Varit borta flera dagar och jag har inte riktigt haft kontrollen, igår på väg hem från sambons släkt fick jag ett litet "utbrott" i bilen. Visste att jag skulle äta något när vi kom hem men vad? Var maten jag ätit under dagen som en lunch och fika eller mer? Kompensation och pusslande...  Med hjälp av sambon resonerade vi och de bra tankarna fick ta fäste! Älskar min sambo!

Dessa dagarna har det varit mycket oro, är rädd för att misslyckas -tänk nu om jag inte lyckas med att gå upp 0,5 kg till onsdag. Ökar varje dag och är noga med mellanmål och så men är ändå rädd. har även ätit/fikat med blåbärspaj (torsdag), våffla i fredags (i och för sig utan grädde - fixar inte grädde), godis igår och kanelbulle och godis idag. Vet att några godisbitar inte gör att jag rusar upp i vikt men det är snarare det att jag har vågat, vågat fast av inte vet hur morgondagen ser ut. Tidigare hade jag "sparat" mig. Men är det tillräckligt? Har höga krav på mig och jag vill så gärna lyckas? Måste bara fixa det nu!

Samtidigt sitter jag nu och är livrädd för att jag har rusat upp i vikt, jag vill gå upp i vikt men ändå är jag rädd för att göra det! Hur sjuk är inte min hjärna! Kan man inte bara stänga av den?

Snälla ni håll nu tummarna för mig att jag fixar det! Jag hejar på er!

Vad var det som hände igår?

Kan tänka mig att några av er som läste inlägget igår undrade vad som hände under samtalet igår? Jag var ju nöjd (om än lite osäker) på "resultatet" i måndags, +0,5kg. Trodde att nu äntligen gick det i rätt riktning, kanske kunde jag få träna lite mer... När jag var på samtal igår hos A så hade det inte hänt något sen förra gången. Blev grymt besviken, skit också. Sedan inne på rummet under samtalet tar hon upp att det ärlig inte troligt att jag kommer att kunna "springa" Göteborgsvarvet, att det går för långsamt med vikten. Just nu så är det stabil, om jag ska få lov att träna mer så måste jag öka på portionerna ännu mer.... Även om jag "lyckas" bra i kommande veckor är det nog inte tillräckligt för att få lov att springa. Kändes som någon drog bort mattan under fötterna!

Att få springa Göteborgsvarvet har jag ju sett fram emot,inte att springa på en bra tid men att få genomföra det. Den drömmen försvann igår! Är nog lika bra att jag börjar att vänja mig vid det, men det var jobbigt igår och det är det fortfarande. Satt och började gråta hos A igår... Och ännu mer tårar på kvällen.

Jag ska lyckas med att gå upp minst 0,5 kg till nästa samtal. Hoppet är inte helt borta, liten chans kunde finnas men det var ifall jag lyckas med att gå upp mycket och i såna fall får vi prata med läkaren någon vecka innan. Hoppas att det kan gå vägen! Samtidigt är jag rädd, tänk om jag misslyckas. Fast bättre att prova och försöka än att ge upp innan! 

Vi kom fram till lite fler utmaningar, saker att jobba med i veckan. La in mer förbjudna livsmedel i kosten, sambon ska laga sin underbart goda korv stroganoff en dag :). Sedan ska min sambon lägga upp maten på kvällen till mig - jag måste helt enkelt äta mer! Jag ska lyckas! 

Så nu behöver jag all hjälp och alla tips jag kan få? Snälla!!! 

Hemskt samtal idag!

Sitter och är ledsen i soffan nu, sambon har kramat om mig och vi har pratat massor! Hade ett riktigt tufft samtal idag, många jobbiga känslor. Förstår A men jag håller ändå inte riktigt med henne, känns som hon drog bort mattan under mina fötter idag. Stort fett streck över min målsättning, allting jag har kämpat för och längtat till, sett fram emot kommer jag nog inte få genomföra. Det går bra, jag ser hur du kämpar och du har gjort jätteframsteg. Uppenbarligen inte tillräckligt stora, jag står fortfarande stilla viktmässigt, så ett jäkla misslyckande från min sida. Känner mig totalt misslyckad och att jag inte räcker till. Hur roligt är det att kämpa och sedan, tyvärr....

Orkar inte riktigt skriva mer, tankarna snurrar och jag är ledsen. Har gett upp en dröm!
Skriver mer imorgon om vad som hänt!

Ny vecka...

Hade inget behandlingssamtal i onsdags, min kontaktperson var borta men nu på onsdag ska jag dit igen. Känns bra för jag har massa att prata om känns det som... Har varit en konstig vecka men den har ändå varit okej. Har varit många tankar på - hur går jag vidare? Hur ska jag aktivt arbeta på mitt kontrollbehov?

Jag vill arbeta mot ett friskare liv ändå blir jag rädd och vågar inte ta "utmaningar" som kommer i min väg. Igår skulle jag och sambon på kalas, en söndag! Söndagar är för mig hemmadagar med rätt så fasta rutiner, vi äter alltid soppa på kvällen osv... Detta för att när jag väger mig på morgonen dagen efter så ska förutsättningarna vara lika från vecka till vecka. Mitt kontrollbehov! Hur ska jag annars kunna veta hur det har gått under veckan om förutsättningar ändras? På kalaset igår blev vi bjudna på köttgryta med vitt ris. 1. Jag äter inte vitt ris och speciellt inte en söndag - vitt ris = samla massa vatten i kroppen och då kan jag ju inte lita på vågen dagen efter... Oroade mig massor innan kalaset och så var det massa pusslande i mitt huvud. Hatar det och hatar att jag alltid ska krångla! Så klart tog jag inte utmaningen utan åt sallad och köttgryta, åt lite mer kolhydrater till kvällen men det känns ändå som allt bara blev fel!  

Var nervös imorse men det har gått bra, vågen stod på +0,5 kg, men nu vet jag inte om det beror på ändrade förutsättningar eller om jag verkligen har lyckats? Jag måste våga släppa kontrollen, vill så gärna kunna förutse siffrorna!

Har börjat läsa Emma Pihls bok - Let go. Verkar vara riktigt bra, känner igen mig i hennes historia. Är det någon som har läst boken och vad tycker ni om den isåna fall?

Nya vecka = nya tag! Låt oss ge sjukdomen mindre plats i våra liv denna vecka!

Hur når man sina mål?

Funderat mycket de senaste dagarna, oroat mig och ifrågasatt mina tankar, val och så. Jag vill blir frisk, jag vill  bli fri från ätstörningen, jag vill få en normal relation till mat och träning! Jag har rätt så tydliga mål uppsatta - jag vet var jag vill uppnå, vad jag strävar emot! Då kommer min fråga..... Varför gör jag fel val fortfarande? Varför tänker jag och planerar kring mat? Varför slutar aldrig det jäkla pusslandet i mitt huvud? Jag vill gå upp i vikt, det är mitt mål! Varför ska det vara så svårt??? Varför får jag fortfarande ångest för att jag åt ett kex mer igår på kvällen än vad jag brukar. Jag vet att jag inte går upp i vikt av ett kex eller en hel skål med glass (som jag ska unna mig ikväll) men ändå är tankarna där direkt - Nu åt jag ett kex mer än vad jag brukar, vad onödigt det behövde jag ju inte göra! Tänk nu om jag har ätit för mycket... Jag arbetar massor med att lära mig stå ut med dessa tankar och vända på dem! Det är väl inte dumt att äta ett kex extra, det var gott och jag var värd det!

Hur arbetar ni för att vända på de "dumma tankarna". Är enkelt att ge råd till andra men så svårt att ge dessa råd till sig själv (och lyssna och tro på dem...)

Hur gick det igår?

Insåg nu på kvällen att jag glömt att uppdatera er, ni vet ju inte hår det gick igår.... Var grymt nervös i söndags och hade en enorm ångest, var länge sedan jag kände så mycket. Var rädslan mest för att jag har inte kontrollen, tror iallafall det. I måndags på morgonen var jag så otroligt sugen på att strunta i att väga mig. Till sist tog jag mod till mig, förberede mig för en bra viktuppgång... Men vågen sa - exakt samma som förra veckan! Känns som att jag aldrig kommer att lyckas att gå upp det som jag behöver så att jag får börja träna igen...

Vad är det som går fel? Fuskar jag och vill inte inse det själv? Äter jag inte normala portioner? Vad gör jag för fel?  Är trött på att jag kämpar men det ger ju inget resultat... Jag måste våga släppa på kontrollen, men det är så tufft och svårt! 

Har iallafall gjort framsteg, vågar att äta mer fritt och har de senaste veckorna ätit flera "förbjudna" livsmedel och maträtter. Just nu är det väl mest för mig att våga fortsätta, att utmana mig och våga stå emot de dumma tankarna! Nu ska jag iallafall ge min älskade sambo all uppmärksamhet, han fyller år idag! Blev firad med tacks och sedan nu på kvällen mumsade vi gott med ost och kex :). Måste säga att getost och fikonmarmelad - kan det bli godare?

Dagens samtal

Har nästan precis kommit hem efter veckans behandlingssamtal med A. Var lite jobbigt idag, hon tog upp många och svårare frågor, jag kände att hon pressade på lite. Var nog nyttigt för det väckte många tankar hos mig. Igår hade jag och sambon en trevlig kväll, vi var och lyssnade på en författare som vi båda gillar. Var riktigt skoj att sitta och lyssna på honom, vi hade bestämt att efteråt gå och äta på pizzerian bredvid eller köpa hem något för oss att bara värma. Författaren drog ut på tiden, vilket då inte gjorde något - det var ju roligt att lyssna på honom... Sedan i affären när vi ska handla hem något till middag så snurrar det i mitt huvud - klockan är mycket och det är för sent att äta, vad vet inte vad jag vill ha eller vad jag är sugen på, eller vad som är "okej" att äta... Köper till sist sallad från salladsbaren med couscous, räkor, mozarellaost mm. Var helt okej men det var jobbigt att äta och jag var inte på så bra humör... Kände mig usel, totalt värdelös för jag förstörde en bra kväll! Varför är det så svårt?

Tog upp det på samtalet idag och vi pratade mycket om min kontroll och att jag måste jobba på att släppa den! Men det är jobbigt! Nya utmaningar är uppsatta till nästa samtal. Utmaningar både matmässigt (förbjuden mat) och för att släppa kontrollen. Det ska ätas vit rostemacka med både ost och marmelad... Sambon får fortfarande bestämma kvällssnack, jogga utan klocka och låta sambon bestämma och laga mat en dag! Kommer att bli jobbigt...

Känner bara en enorm frustration för jag tycker att jag kämpar men ingenting händer, kommer jag aldrig att gå upp i vikt? Blir trött på mig själv och att jag inte kämpar emot mer mot sjukdomen. Hur svårt ska det vara? Jag vet när det är "sjukdomen" som pratar och lyssnar ändå på den? Så vad är mitt problem?

TRÖTT!

Trist måndag!

Efter samtalet i onsdags har jag verkligen levt livet fullt ut! Eller åtmistonde försökt. Jag har utmanat mig själv och lagt till massor av "förbjudna" eller jobbiga matsaker. Jag har ätit mer än vanligt, känt mig proppmätt konstant och så vidare. Kan berätta lite hur min vecka såg ut... I onsdags åt jag glass :) Tog betydligt mer än vad jag brukar! I fredags var vi på bio och åt på Mongolisk barbeque innan - mums med glass och frukt till efterrätt. I lördags var det både hemmagjord pizza, ett glas vin och en skål med naturgodis. Vin har varit förbjudet för mig länge, men varför inte. Både jag och min sambo tycker om vin och hur roligt är det för honom att dricka vin själv? Så i lördags var det vin! Brunch på söndagen hos kära vänner. Mumsigt gott med mackor, lyxigt pålägg och plättar!

Var ju rätt så säker på att jag skulle ha lyckats med att gå upp i vikt, trodde att jag skulle ha hamnat någonstans mellan 0,5-1kg. Men icke.... Vågen stod stilla!!! Vad ska jag göra? Kändes så trist och tråkigt igår, jag kommer aldrig att lyckas med att gå upp i vikt! Jag kommer aldrig att få börja träna "normalt" igen så att jag kan springa Göteborgsvarvet. Hur mycket ska man behöva kämpa för att nå resultat? Jag vill inte proppa i mig massa godis, glass mm för att gå upp i vikt, jag vill kunna unna mig i normala mängder sötsaker och liknande. Jag vill få ett naturligt förhållande till det, inte börja överkonsumera det!

Tacksam för råd och tips!!!

En annan sak jag tänker på som gör att jag tror att det känns tufft för mig (speciellt på söndagkvällen) är att när jag ska ställa mig på vågen så har jag ingen aning om hur det har gått. Hade jag kunnat säga att jag ska gå upp 0,7 kg och göra det sedan så hade det nog känts mer ok. Nu vet jag inte, nu har jag inte kontrollen! Hur ska vi göra för att kunna släppa på vårt kontrollbehov???

Oj, många tankar och rörigt inlägg!! Förlåt men det är rörigt i mitt huvud nu :)
Kramar

Gårdagens samtal

Hade ett fantastiskt samtal igår med "min" A, vi satte nog fingret på flera av mina problem. Att när jag inte har riktigt kontroll och kan ha tydliga uppnåbara mål så tenderar jag till att ta kontroll över det jag kan - vilket vill säga maten. Jag kan kontrollera och räkna på hur mycket jag stoppar i mig... Därför blir det mycket jobbigare när jag inte själv lagar maten eller vet vad som ska serveras. I veckan har jag ju haft som utmaning att sambon ska få bestämma kvällsfika, har faktiskt varit jobbigt för jag har inte kunnat veta vad som ska ätas på kvällen. I lördags var som sagt jobbigt för jag visste inte vad jag skulle äta under dagen. Att äta mer, eller att äta onyttigt ibland är okej så länge jag har kontrollen över det. Vi kom fram till igår att jobba mycket mer med utmaningar där jag släpper kontrollen, både matmässigt, träningsmässig och på arbetet.

Är tufft att släppa på kontrollen, vad händer om jag inte vet eller kan? Vad ska andra tro om mig när jag inte har full koll (på jobbet). Kommer att bli tufft att säga - "Jag vet inte" eller så... Men jag ska bli frisk och ska jag det så måste jag ta itu med mitt kontrollbehov!
Dags att kämpa vidare! Idag joggade jag min vanliga runda utan klocka, jag behöver inte alltid mäta tid eller sträcka när jag joggar. Ville kolla upp sedan, men jag ska göra allt för att stå emot impulsen! Har ni några andra bra tips på vad jag kan träna på att släppa kontollen med... Upplever att många är i samma sits ett stort kontrollbehov av mina läsare :)

Nya utmaningar

Var ett tag sedan jag skrev, säger hela tid till mig själv att jag ska bli bättre. Hoppas att ni är lite intresserade av att läsa vad jag skriver, men skriver jag sällan så vet ni ju inte hur det går för mig och då kanske ni tappar intresset?  :)

Var i onsdags hos min samtalsperson, A. Vi pratade mycket om rutiner och att jag måste släppa på kontrollen mer. Det är därför jag tycker det känns mycket bättre när jag kan följa mina vanliga rutiner för då har jag kontroll. Vi pratade om att jag måste lära mig att släppa på kontrollen och inte ha full koll på läget hela tiden, bli mer spontan och ta dagen som den kommer. Att inte kunna planera och ha det på mitt sätt hela tiden! Vi la upp en "utmaning" utifrån detta, pratade mycket innan om vad kan jag tänka mig att börja släppa kontrollen på. Jag och sambon kvällsfikar varje kväll, då bestämmer jag vad vi ska äta (kex, macka, glass, torkad frukt och nötter osv.) Valet jag gör här beror på vad jag ska göra nästa dag (springa = glass.. ) eller vad jag har ätit under dagen. Nu sedan i onsdags har han fått bestämma vad vi ska ha på kvällen. Var tungt och jag har väl lett han lite, men det var bara en dag. Tycker att detta ändå har gått bra!

Nu står jag inför morgondagen och samtal med A, vad ska jag "släppa" kontrollen på denna gång? Någon som har något bra tips?

Har annars varit en bra vecka, haft rätt så okej-dagar. Lördagen var lite jobbig, vi var nere på en mässa hela dagen och åt lunch där. Jag visste ju inte vad jag skulle äta där och sedan på kvällen skulle vi äta middag hos sambons föräldrar... En matdag med två måltider jag inte vet om innan = HEMSKT (och nyttigt för mitt kontrollbehov). Blev kanongod spenatsoppa på mässan (med bröd) och sedan på kvällen blev vi bjuden på köttfärspaj. Först höll jag på att få spel, trodde att pajen var med smördeg (ovanpå) men då berättade sambons mamma att hon gjord pajdegen själv med kesella. Åt nog inte en fullgod portion men jag åt av pajdegen, något jag har jättesvårt för! Vet med mig att jag delvis valde spenatsoppan till lunch för att underlätta för mig - kändes som det enklaste alternativet. Måste sluta med det!! Några tips på hur man gör det?


Så igår skulle jag ställa mig på vågen, trodde ju att jag skulle ha gått upp lite. Men tala om att bli besviken - vågen står stilla. Hade ju önskat att jag gått upp lite, men det var till att ta nya tag och öka ännu lite mer... Tror ju inte att det ger resultat till imorgon men till på måndag satsar jag på minst 0,5 kg (upp). Är bara jobbigt när det är såna mängder man måste äta för att gå upp i vikt!!!